En aktiv informationspolitik, det låter väl bra, det vill väl alla ha? Visst, men vad är egentligen aktiv informationspolitik? Att aktiv hänger ihop med agera på något sätt är lätt att se. Politik har vi kanske också ett hum om vad det är. Men vad är information?

Jag tar Alf Henrikssons läsvärda ”Vårt antika modersmål” till hjälp:

På latin betyder informatio avbildning eller framställning av något begrepp, ordagrant av någon forma, form. Verbet informare betyder gestalta men även göra en skiss eller annan framställning och till och med meddela bildning i egenskap av informator.

Det vi vill något om är information. Ett krav för att något ska kunna klassas som information syns vara att det funnits en någorlunda medveten tanke bakom skapandet, en meningslös samling uppgifter (data) är inte information. Dessa kunskaper eller underrättelser som har givits en fysisk form har tydligen den särskilda egenskapen att man efter att ha tagit del av dem vet mer än vad man visste tidigare (flera oberoende källor vittnar om detta).

Information verkar också vara en resurs som inte förbrukas på samma sätt som andra resurser. Alltså finns ingen större anledning – i princip – att varna för överkonsumtion. Överproduktion av information kan dock vara ett problem. Hanteras information på ett säkert och effektivt sätt, finns framtida slutförvaring med i planeringen osv?

Begreppet informationssystem sätts ofta synonymt med automatiserad databehandling, vilket är fel. Annorlunda uttryckt reduceras frågor om information ofta till frågor om informationsteknik (IT). Information är mer än IT, men IT är ofta en del av lösningen när information ska hanteras effektivare.

På mp.se finns en Grön A-Ö, en sammanställning av grön politik. Under bokstaven I hittar man dock inget om Informationspolitik. Så bra, det måste betyda att informationspolitiken är integrerad i alla andra områden. Ungefär som det brukar hävdas att miljöfrågorna ingår som en naturlig del i all verksamhet inom en organisation, ett företag eller en myndighet. Det vet vi ju hur bra det brukar fungera. Ingen har det samordnande ansvaret och respektive delverksamhet ser det inte heller som sin högst prioriterade fråga. Integration som ett sätt att späda ut något så att effekten blir så nära noll man kan komma.

Vidare brukar informationssystem ses som något ”IT-avdelningen” kan hålla på med. Inget för verksamhetsledningen. Naturligtvis är det inte så det ska fungera. Strategiska beslut kan inte överlåtas till en grupp experter och omvänt kan inte experterna hållas okunniga om verksamheternas krav och önskemål. Även om man ibland kan ana att det är precis den sortens uppdelning som förklarar en del inte helt lyckade system.

Ordet informationssystem är som sagt inte så lyckat, då det leder tanken till (enbart) automatiserad databehandling. Informationspolitiken blir enbart IT-politik. Att tala om informationstillgångar – såväl själva informationen som de resurser som används för att hantera informationen – är bättre.

”Så enkelt som möjligt för så många som möjligt”. Detta mål har den nuvarande regeringen satt upp för det man kallar för e-förvaltningen, och det är också titeln på E-delegationens betänkande (SOU 2010:20) som kom nyligen. Vem kan vara emot ett sådant mål? (Förutom att det formellt sett inte kan vara ett mål, det liknar mer en vision eller ett syfte. Själv har jag väldigt svårt att se hur man till exempel skulle kunna mäta att målet är uppnått…)

Ingenjörsvetenskapsakademin, IVA, presenterade för några år sedan en rapport ”Internetframsyn – så blir Sverige en ledande internetnation år 2015”. Även om man inte håller med om att målet (att Sverige ska vara en ledande internetnation) är det bästa man kunde ha valt, kan man inte förneka att många av de åtgärder som föreslås är alldeles mitt i prick. Att bygga en infrastruktur för framtidens tjänster. Att nyttja nya möjligheter att effektivisera för myndigheter, företag och medborgare. Att hjälpa alla medborgare att klättra uppåt i ”den digitala trappan”. Att verka för ett flexibelt arbetsliv som ger både högre livskvalitet och minskad klimatpåverkan. Med mera.

Alla verkar vara rörande överens om vad som ska göras, i vilken riktning vi ska gå. Men varför händer så lite? Kanske för att…

• …man kan inte förlita sig på att marknaden löser allt, till exempel när det gäller utbyggnad av telekommunikationer.
• …ute i den så kallade verkligheten förväntas våra myndigheter trolla med knäna. Utan att nya medel skjuts till ska de utveckla alla dessa nya fantastiska e-tjänster. Samtidigt som de självklart måste fortsätta erbjuda gammal hederlig ”analog” service till dem som av olika skäl inte kan eller vill använda e-tjänster.
• …det är inte direkt smart att – när man väl gör något – lägga miljoner på inlåsta lösningar som inte alla kan ta del av, istället för att välja billigare, öppna och standardiserade lösningar.
• …nedläggningen av Verva, Verket för förvaltningsutveckling, var inte ett drag som direkt förbättrade samordningen eller skyndade på utvecklingen.
• …det räcker inte med att säga ”alla ska med”, man måste också agera för att få med alla, väcka allas intresse och höja allas kompetens (eller rättare sagt på bästa sätt använda de förmågor och de möjligheter till utveckling som var och en redan har).

Inledningsvis skrev jag att frågor om information inte är enbart frågor om informationsteknik. Men nu verkar jag ha gått i den fällan ändå. Många ord om tekniken som ett stöd för utvecklingen av ett mer demokratiskt samhälle, en mer hållbar ekonomi och ett mer klimatsmart samhälle. Och så är det. Smartare och effektivare lösningar är ett måste inom ett flertal områden, inte minst inom förvaltning och administration. Men till minst lika stor del handlar det också om mer ”mjuka” frågor, som människors förmågor och organisatoriska strukturer.

Vad vill vi då, mer konkret? Tillbaka till Grön A-Ö på mp.se. Från olika områden kan man samla ihop bland annat

• att vi vill ha fungerande kommunikationer över hela landet och att ansvaret för infrastrukturen ska vila på samhället (vilket rimligen bör inkludera även transport av information),
• att vi anser att tillgången till kultur och information är av yppersta vikt i det moderna kunskapssamhället (vilket berör tillgänglighet och hur vi hanterar våra gemensamma informationsresurser),
• att vi vill ha en deltagande demokrati (vilket talar för att vi vill se effektivare verktyg för att informera och kommunicera),
• att vi vill stödja små och medelstora företag (vilket bland mycket annat innebär att vi bör vara för att öppna standarder används, då de underlättar för en väl fungerande marknad där inte bestämda leverantörer ges konkurrensfördelar, samt att vi bör vara för att myndigheters rådata kan nyttjas fritt eller till lägre kostnad än idag för att utveckla nya tjänster),
• att vi vill värna medborgarnas personliga integritet (vilket talar för en förbättrad informationssäkerhet och emot omotiverad massavlyssning med mera),
• och så vidare.

Se där, det mesta finns redan uttryckt, på ett eller annat sätt, direkt eller indirekt. Det enda som saknas är den där sammanställningen av allt som berör Informationspolitik, under bokstaven I.

Allt i syfte att bättre marknadsföra vilka som står för den bästa informationspolitiken. Vi själva vet det redan, och vi vill väl gärna dela med oss av den informationen till andra.