När man inte har haft tid att tänka ut något nytt får man leta i skafferiet. Nedanstående artikel publicerades – i starkt nedkortad version – under rubriken ”Snabba byggbeslut kör över invånarna” i lokaltidningen Mitti Söderort den 2 mars 2010 (med den samlade oppositionen i stadsdelsnämnden som undertecknare). Här får alla njuta av den i fullständig version, director’s cut…
—
Det byggs så det knakar i Hägersten-Liljeholmen. Tyvärr verkar man inte alltid ha tänkt så det knakar innan man presenterar sina planer. Medborgarnas synpunkter inhämtas alltför sent i processen. Om man ens bryr sig om vad ”verklighetens folk” tycker. Förslag till planer presenteras ofta på ett sätt som ger intrycket att beslut redan är fattade.
Inte heller stadsdelsnämnderna – som sägs vara till för att stärka den lokala demokratin – har någon större möjlighet att påverka. Den nuvarande majoritetens syn på demokrati framgår av Petter Lindfors (m), ordförande i exploateringsnämnden, uttalande i Mitt i Söderort 2009-10-27: ”Det skulle krångla till det [om stadsdelsnämnderna skulle få yttra sig]. En sådan extra remissrunda förhalar byggprocesser med ett halvår och vi vill hålla hög byggtakt.”
Det finns ett behov av bostäder. I många områden finns behov av ett mer varierat utbud, för att möjliggöra en ”bostadskarriär” inom stadsdelen. T.ex. så att det unga paret i en liten lägenhet kan flytta till något större i närheten när de får barn. En blandning av olika upplåtelseformer behövs också. Det är dock inte alltid som byggplanerna möter de vanligaste behoven i det aktuella området. Vilka är det man bygger för?
Att samrådsmöten hålls ser bra ut i teorin men fungerar inte i praktiken. Planprocesserna bör ses över, så att stadens invånare kan påverka i ett tidigare skede. Vi tror inte att det är att förhala, vi tror att det är att förbättra. Om boendes och andra berördas synpunkter och behov kartläggs först och ny bebyggelse planeras utifrån detta, då får man med en hel del kloka förslag som inte hade kommit fram annars.
Om s.k. omvänd planprocess har stadens egna revisionskontor yttrat sig redan 2006. Då ansågs bland annat att man skulle dra lärdom av försök som gjorts och att arbetet skulle utvecklas inför framtida planprocesser. Detta i januari 2006. Vad hände sedan?
Intrång görs allt oftare på värdefulla grönytor. Det saknas värderingar av vad tillgång till parker och natur betyder för de boende. De gröna stråken har också stor betydelse för den biologiska mångfalden. Att ett enstaka grönt stråk försvinner har kanske marginell betydelse. Problemet är att fler och fler gröna stråk försvinner i allt högre takt. Var finns helhetssynen?
På många platser hotas också kulturhistoriska värden. Planerade hus avviker kraftigt från den befintliga bebyggelsen. Det sägs att nya hus ska ges en samhörighet med intillliggande hus men samtidigt särskilja sig ”som en ny årsring”. Det är sällan det blir så.
Nu planeras bland annat att nagga i kanten på den s.k. LM-staden vid Telefonplan. Man vill bygga s.k. stadsradhus längs Kransbindarvägen. Man vill riva brandstationen vid Tellusborgsvägen för att ge plats åt nya hus. Genom parken vid Enbackens förskola ska en ny gata dras. Allt detta helt eller delvis inom ett område som av Riksantikvarieämbetet klassats som riksintresse för kulturmiljövården.
Självklart ska inte brandstationen rivas. Den, med tillhörande idrottshall, går alldeles utmärkt att använda för andra verksamheter. Områden med enbart bostäder fungerar sällan bra. Sociala funktioner och annan service behövs också. Inte minst förskolor. Återigen: Var finns helhetssynen?
Våra ögon är inte gjorda för den ljuvliga synvillan av en ”promenadstad”, där det till slut endast går att promenera på asfalt. Vi trängtar inte till ”mer innerstadslika förhållanden”, i alla fall inte i parker som enligt den ursprungliga stadsplanen var avsedda att hållas fria från bebyggelse. Vi tror inte heller att det är vad de flesta medborgare i Hägersten-Liljeholmen främst önskar sig.
En sak är vi helt säkra på: Medborgarna vill att ”makthavarna” ska lyssna på dem.
